Jo nog är det så att vi bedömmer"hunden efter håren" tyvärr. Jag har tänkt på det.Snacka om orättvist.

Tänk er en familj med låg inkomst där barnen kanske måste gå i ärvda eller slitna kläder. De är ju redan dömda redan som det är just pga detta faktum att de inte han nå upp till en viss status. Även om barnen är jätteartiga och väluppfostrade och föräldrarna kanske har goda kunskaper om olika saker och familjen är harmoniska och sociala och hur bra människor som helst finns det ändå stor risk att de som befinner sig snäppet högre i samhällstrappan ändå ser ner på denna familj.

När jag var ung (för hundra år sedan) och hade en rebellisk look så blev jag förbannad på att bli stämplad som en "Värsting".Bara för att kläderna var lite punkiga och på flit sönderrivna så var jag definitivt ingen värsting.

Jag tänkte aldrig tanken på att skolka från skolan,det skulle i så fall ha inneburit stryk hemma eftersom jag var ganska hårt hållen. Jag tror faktist att jag skötte mina läxor ganska hyfsat också och jag var lugn till sättet.

Nog ville jag väl någonstans i mitt undermedvetna ha någon slags uppmärksamhet men inte som värsting. Jag blev inte bara kallad som punkarjävul utan åkte också på gängspö. Jag vet inte om det berodde på klädstilen eller på mitt inringade A på jeansjackan som stod för anarki. Jag visste nog egentligen inte så mycket om anarki överhuvudtaget då i de tridiga tonåren men jag tyckte i alla fall att lagar skulle man inte ha för människor borde kunna få leva i fred utan en massa lagar och förordningar minsann. Jag fick hur som hels tkommentarer som "skolkande skolungdom" och "outbildat pack" osv. Detta måste ju ha berott på min tttre stil eftersom dessamänniskor inte alls kände mig.

Jag var nog själv inte såmycket bättre heller för även om jag inte tog till våld så tänkte jag i alla fall om jag t.ex mötte en "duran-Duran inspirerad" typ på gatan att han eller hon va en "Zynth tönt".. för er som inte hade glädjen att delta på det glada 80 talet så kan jag informera att det var alltså här det fungerade då i alla fall där jag växte upp att man grupperade sig väldigt markant efter musikstil redan då och det som gällde var punkare eller zynthare i första hand.

När jag kom ut ur punk eran så förvandlades jag till en partypingla och då blev jag stämplad för både det ena och det andra. Nog för att jag kanske var lite för hårt sminkad men att bli kallad för hora pga det var verkligen under min värdighet för jag var ju moralens drottning mer eller mindre.

Åren gick och jag skaffade mig en lite mer mogen stil vad nu det innebär men i alla fall så tyckte jag väl att jag såg mer sofistikierad ut eftersom och ekonomin blev lite bättre och jag hade råd att mata mitt begär efter skor och väskor av god kvalitet och kända märken då kallade folk i min närmaste omgivning för stropp och snobb och nippertippa och Gud vet vad trots att jag fortfarande hade samma kvalifikationer som människa med samma åsikter och värderingar som innan.

Sedan kom nerförsbacken i mitt liv och då fick mitt självförtroende en rejäl törn tillsammans med min ekonomi som kraftigt dalade och det har förvandlat mig till en riktig loppis loppa så nuförtiden blir det ett o annat fynd på loppisar alltså och trots att jag idag är mer tacksam för det lilla just pga detta kanske och tycker att loppisar faktist är kul så har jag ju inte råd att köpa kläder som ger mig samma pondus som förr.. Det är förjävligt att det ska vara så. Vårt yttre tros av många spegla våer inre så mot vårt bättre vetande så bedömmer vi människor efter vad ögat ser många gånger.

MEN om man nu vill så kan man ju alltid roa sig med att ge ut en bild av något man vill vara som man kanske inte är med hjälp av kläder och yttre stil. Man kan ju framstå som välutbildad person trots bristande kunskaper. Man kan verka säker trots att man är blyg. Man kan få alla att tro att man är en riktig partypingla/partyprisse trots att det var minst tio år sedan man skakade rumpan på ett dansgolv bara man har koll på vad som är rätt klädstil för det tänkta scenariot men man får nog akta sig lite så att bubblan inte spricker när folk i ens närhet lär känna en på riktigt.

Tänk om vi kunde vara så stora människor att vi kunde bedömma människor efter det inre i stället för det yttre. Vi är så ytliga tyvärr,lär aldrig känna människor. Vi tar oss allt för sällan den tiden. Det är synd..

Ett tänkvärt citat av selma Lagerlöf: "Den kloka kvinnan blir glad när hon anses vara vacker. Den vackra kvinnan blir glad när hon anses vara klok".Kram på er

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dags att skaka igång den gamla bloggen igen då som har hängt stilla alldeles för länge. Efter allehanda konflikter på FB så har jag tagit en liten paus därifrån men måste ändå få skrivklådan ur fingrarna så då är ju detta stället alldeles perfekt. Gå...

Läste idag på aftonbladet ang FB..Där påstås det att kvinnor, arbetslösa och låginkomstagare använder FB mer än andra och att de ofta mår dåligt av det också och att det antagligen beror på att man jämför sin egen profil med andras. Det kan ju i oc...

Sportlovet pågår ännu..tjoho..eller kanske inte. Visserligen har jag ju länge gått och längtat efter värme och ljus så på ett sätt är jag väl glad men varför tajmade vädergudarna precis in det på sportlovsveckan. Jag var ju helt inställd på att åka m...

Jag brukar ha migrän,det är ett helvete. Även om man har lyckan att slippa just migrän så drabbas nog alla av huvudvärk någon gång då och då.Visst finns det huvudvärkstabletter att ta till som tur är men ibland finns det faktist små trix man kan ta t...

Jag hade äran att få "Hänga" med min minsta son hela förra veckan för att det var MIN vecka. Varje söndag är en sorgedag när min lilla älskling ska åka till sin pappa, för då är det HANS vecka. För ovanlighetens skull så ska min pojke bara vara bor...