Jag brukar ha migrän,det är ett helvete. Även om man har lyckan att slippa just migrän så drabbas nog alla av huvudvärk någon gång då och då.Visst finns det huvudvärkstabletter att ta till som tur är men ibland finns det faktist små trix man kan ta till innan man kastar sig på pillerburkar, man undviker ju gärna att äta sånt som kan ge biverkningar och som inte är så nyttigt vare sig för magen eller njurar.

Det första man kan göra är att dricka extra mycket vatten för ibland kan orsaken till huvudvärken helt enkelt vara att vätskebalansen är rubbad. Vila och vänta en stund. Hjälper nu inte detta skadar ju inte en nyupa frisk luft också men ett bra tips är faktistat ett ett varmt bad MEN att se till att huvudet är kyligt med hjälp av tex en kall handduk eller ispåse inlindad i något tyg. Det avleder blodet neråt i kroppen och brukar fungera riktigt bra.

Har man inte ork till detta så hjälper också ett varmt fotbad. Har du inte hunnitatt äta ordentligt kanske du borde se till att få en bit mat i magen också och om det är det som är orsaken så brukar det bara ta en liten stund tills värken dalarav när man ätit. Annars kan man ju alltid lägga sig och sova om man har möjlighet och hoppas att värken försvunnit när man vaknat. hjälper nu inte något av detta så har man nog kommit till det stadiet att man skiter i biverkningar av mediciner eller hur mycket man förpestar sin kropp så då är man glad att man ändå kan ta till smärtstillande tabletter..

Om man nu inte blir hjälpt av det heller så har man nog garanterat migrän och då är det svårt att hitta någon lösning mer än att kartlägga vad som triggar i gång migränattacken så får man försöka att undvika vad det nu är som startar eländet för att slippa det i framtiden men är det riktigt jobbigt eller händer ofta bör man nog kontakta en läkare men sdom sagt var man kan ju alltid testa hederliga huskurer först...om man vill : - )

Men man får väl se det som att huvudvärk i alla fall är ett tecken på att man inte är helt tom i bollen ,då vet man att man har en hjärna men det är nog enda gångerna man verkligen på riktigt önskar att man var tom i skallen. Ha en huvudvärksfri kväll.kram

Jag hade äran att få "Hänga" med min minsta son hela förra veckan för att det var MIN vecka. Varje söndag är en sorgedag när min lilla älskling ska åka till sin pappa, för då är det HANS vecka.

För ovanlighetens skull så ska min pojke bara vara borta ifrån mig över helgen pga at det är sportlov nästa vecka så vi får vara tillsammans i tre veckor på raken. I vanliga fall är min lilla Lucas ett varannanannvecka-barn som så många andra barn. Jag har aldrig gillat den där grejen. Frågan är om någon av inblandade parter mår bra av det..men det är det mest rättvisaste vi kan komma på för at lösa situationen.

Barnen blir ju kluvna också på sätt och vis eftersom de alltid måste längta efter den ena eller den andra föräldern. Nu är det ju förståss så att det finns fördelar också med det här med varannanvecka boendet för kanske är det så att man verkligen anstränger sig på ett helt annat sätt att få tiden att vara av så god kvalitet som det är möjligt när man vet att tiden är begränsad.

Om det hade varit så att jag verkligen var barnledig på riktigt varannan vecka så kanske jag hade sett på det hela ur ett annat perpersktiv men jag lever inte ett stereotypiskt liv så vad vet jag.

Både jag och min "särbo" (gillar inte detta tillstånd heller) har funktionshindrade barn och barn med flertalet diagnoser som gör att deras mentalitet inte helt enkelt går ihop, deras speciella behov krockar ganska rejält så när den ene av oss är barnledig är inte den andre det istället och det som skulle ha varit ledig tid blir inte det eftersom vi naturligtvis hjälper varandra varje dag. Vi har dygnetrunt jobb med barnen så det krävs två personer om man ska orka fungera överhuvudtaget.

Visst kan man skaffa assistenter hit och dit och det är bra för dem som inte har annat att ta till men människor har blivit så dåliga på at ta hand om "sina" om man nu kan säga så . Jag menar att det blir ofta så att samhället får ställa upp med resurser för alla dessa barn och även vuxna som behöver extra hjälp i sin vardag när det borde ha funnits syskon eller en faster/farbror kusin eller bästa vän som kunde ha hjälp till, men nu vill inte vi ha den där samhällshjälpen för tillfället just därför at vi är två som hjälps åt. Baksidan av detta är förståss att vi har aldrig fått tid till oss själva. Man känner sig trött ibland och önskar att man hade lite tid till nöjen eller vila. Så hände det som vi så länge hade väntat på - ledig tid, en hel helg.wow men grejen är den att vi har vanan i ryggraden att alltid ha något av barnen i släptåg så nu blev vi alldeles handfallna i stället. komiskt och sorgligt på samma gång. På fredagen inledde jag den barnlediga helgen med att kasta mig i sängen och bara somna ifrån allt medan "gubben" satt parkerad framför datorn. Sedan vaknade jag mit i natten störtpigg och kände att jag måste bara äta så upp o mekade något ätbart och sedan somnade gubben och jag var vaken till halv åta på morgonen och kom mig inte för att göra ett skit. Senare på dagen kom vi faktist på att vi borde göra något i alla fall så vi åkte helt enkelt iväg för att äta ute vilket vi aldrig annars gör. Det var hur mysigt som helst så det får symbolisera vår första date som vi trots några år tillsammans aldrig haft tillfälle att ha. men sedan tittade vi på varandra och undrade vad sjutton vi skulle göra härnäst.. Vi ryckte båda på axlarna. Vi åker hem och dricker kaffe sa vi båda två praktist taget samtidigt. Det är bara att inse det är vår grej det här med at ta hand om andra .vi är såna och kommer väl antagligen alltid att vara det.. Vi behöver kanske inte så mycket barnledigt, vi är "barnskadade" rakt upp och ner. Vi tar det,vår tid kommer. nyckelordet är acceptans, vi har acceterat läget helt enkelt och därför funkar det. Hur som helst så är det en hel kväll tills vår barnledighet är över så nu ska jag bara mysa med gubben sedan skita i allt och bra somna. I morgon kommer älsklingarna hem. kram

Jo nog är det så att vi bedömmer"hunden efter håren" tyvärr. Jag har tänkt på det.Snacka om orättvist.

Tänk er en familj med låg inkomst där barnen kanske måste gå i ärvda eller slitna kläder. De är ju redan dömda redan som det är just pga detta faktum att de inte han nå upp till en viss status. Även om barnen är jätteartiga och väluppfostrade och föräldrarna kanske har goda kunskaper om olika saker och familjen är harmoniska och sociala och hur bra människor som helst finns det ändå stor risk att de som befinner sig snäppet högre i samhällstrappan ändå ser ner på denna familj.

När jag var ung (för hundra år sedan) och hade en rebellisk look så blev jag förbannad på att bli stämplad som en "Värsting".Bara för att kläderna var lite punkiga och på flit sönderrivna så var jag definitivt ingen värsting.

Jag tänkte aldrig tanken på att skolka från skolan,det skulle i så fall ha inneburit stryk hemma eftersom jag var ganska hårt hållen. Jag tror faktist att jag skötte mina läxor ganska hyfsat också och jag var lugn till sättet.

Nog ville jag väl någonstans i mitt undermedvetna ha någon slags uppmärksamhet men inte som värsting. Jag blev inte bara kallad som punkarjävul utan åkte också på gängspö. Jag vet inte om det berodde på klädstilen eller på mitt inringade A på jeansjackan som stod för anarki. Jag visste nog egentligen inte så mycket om anarki överhuvudtaget då i de tridiga tonåren men jag tyckte i alla fall att lagar skulle man inte ha för människor borde kunna få leva i fred utan en massa lagar och förordningar minsann. Jag fick hur som hels tkommentarer som "skolkande skolungdom" och "outbildat pack" osv. Detta måste ju ha berott på min tttre stil eftersom dessamänniskor inte alls kände mig.

Jag var nog själv inte såmycket bättre heller för även om jag inte tog till våld så tänkte jag i alla fall om jag t.ex mötte en "duran-Duran inspirerad" typ på gatan att han eller hon va en "Zynth tönt".. för er som inte hade glädjen att delta på det glada 80 talet så kan jag informera att det var alltså här det fungerade då i alla fall där jag växte upp att man grupperade sig väldigt markant efter musikstil redan då och det som gällde var punkare eller zynthare i första hand.

När jag kom ut ur punk eran så förvandlades jag till en partypingla och då blev jag stämplad för både det ena och det andra. Nog för att jag kanske var lite för hårt sminkad men att bli kallad för hora pga det var verkligen under min värdighet för jag var ju moralens drottning mer eller mindre.

Åren gick och jag skaffade mig en lite mer mogen stil vad nu det innebär men i alla fall så tyckte jag väl att jag såg mer sofistikierad ut eftersom och ekonomin blev lite bättre och jag hade råd att mata mitt begär efter skor och väskor av god kvalitet och kända märken då kallade folk i min närmaste omgivning för stropp och snobb och nippertippa och Gud vet vad trots att jag fortfarande hade samma kvalifikationer som människa med samma åsikter och värderingar som innan.

Sedan kom nerförsbacken i mitt liv och då fick mitt självförtroende en rejäl törn tillsammans med min ekonomi som kraftigt dalade och det har förvandlat mig till en riktig loppis loppa så nuförtiden blir det ett o annat fynd på loppisar alltså och trots att jag idag är mer tacksam för det lilla just pga detta kanske och tycker att loppisar faktist är kul så har jag ju inte råd att köpa kläder som ger mig samma pondus som förr.. Det är förjävligt att det ska vara så. Vårt yttre tros av många spegla våer inre så mot vårt bättre vetande så bedömmer vi människor efter vad ögat ser många gånger.

MEN om man nu vill så kan man ju alltid roa sig med att ge ut en bild av något man vill vara som man kanske inte är med hjälp av kläder och yttre stil. Man kan ju framstå som välutbildad person trots bristande kunskaper. Man kan verka säker trots att man är blyg. Man kan få alla att tro att man är en riktig partypingla/partyprisse trots att det var minst tio år sedan man skakade rumpan på ett dansgolv bara man har koll på vad som är rätt klädstil för det tänkta scenariot men man får nog akta sig lite så att bubblan inte spricker när folk i ens närhet lär känna en på riktigt.

Tänk om vi kunde vara så stora människor att vi kunde bedömma människor efter det inre i stället för det yttre. Vi är så ytliga tyvärr,lär aldrig känna människor. Vi tar oss allt för sällan den tiden. Det är synd..

Ett tänkvärt citat av selma Lagerlöf: "Den kloka kvinnan blir glad när hon anses vara vacker. Den vackra kvinnan blir glad när hon anses vara klok".Kram på er

Nu är det dags för en makeover i livet...

Bästa dotter Martina hade häromdagen med sig en DVD med självaste Paolo roberto's tränings skiva, Så nu ska jag "hänga med han en kvar om dagen :)
har ju lite för mycket hull om midjan nu för tiden, Har ju inte lyckats få bort det på egen hand.
Funderade starkt på det här med Zumba men bestämde mig för det nog är överkurs för min del.
Känns som jag först måste förbi "elefant stadiet"... men jag har som mål att om minus tio kg ska jag bli en "zumbian" så det så...
Men tills dess så får jag o Rorberto köra på....

För övrigt... Du är inte okej, Jag är inte okej Och det är okej :)

Puss

JAG VANN! Alltså kampen om sömnen..Jag har lyckats att klämma ihop flera timmars sömn de sista nätterna och jag är mer utvilad än på länge! Weho..

 I söndags när jag vaknade på morgonen hade det kommit mer snö under natten men det spelade faktist ingen roll alls för himlen var klarblå och solen lyste och det t.om droppade av träden som en tidig vårdag och nog kändes det att det vaknade lite vårliknande känslor i kroppen..

Lite mindre entusiastisk kände jag mig förståss i dag när jag fick röja bort lite snö från gården...

Från det ena till det andra... kom ihåg att du är unik! - precis som alla andra (he he)

Drömmen om att få sova till 09.00 på en lördag sprack igen.Jakten på sömn tar aldrig slut. suck. Egentligen är jag en nattmänniska. Jag tycker om att vara vaken när alla andra sover men det sistnämnda händer visst inte längre i mitt liv för alla i mitt umgänge är tydligen ännu värre nattugglor än vad jag själv är förutom mitt yngsta barn på sju är som i stället är riktigt morgonpiggis. Han ser alltid till att jag är uppe med tuppen varje dag - kraftigt mot min vilja! Så jag kliver alltså upp precis när de andra nattugglorna precis somnat ( och jag med) och sedan vaknar de först när mina ögonlock har börjat att väga lite mer sådär på eftermiddagen vilken sedan leder till att de är jättepigga när jag är så trött så att jag håller på att falla i bitar. Så mot min vilja har jag förvandlats till den där tjatiga morsan jag absolut inte vill vara som alltid predikar högt och ofta om att alla borde vara tysta på natten så att jag får sova men det händer trots detta aldrig. I princip är jag alltså vaken både dag och natt..går runt på två - tre timmar/ natt vilket tar på hälsan. Inte konstigt att alla uppfattar mig som virrig och klantig mm.. he he men jag ger inte upp! Jakten på sömn fortsätter...

Sömnfakta: Om man är trött och kör bil är det detsamma som att sätta sig bakom ratten full! 

Man tappar ork och koncentration såklart men det ökar också blodtrycket och leder till depressioner.

Man tappar focus på det mesta och man kan faktist bara bli drabbad av akut ledsenhet och brista ut i gråt utan orsk och uppfatta att allt är jättesorgligt.. Men nu ska jag fortsätta att tjata på mina närmaste så att jag får lite sömn i skallen så att säga och nu är det jag som bestämmer.:-)He he.Sov gott och länge alla för hälsa och skönhets skull!

men men.. För att citera vad Svenne Rubins en gång sa i en låt: Det blir som det blir  

när det är som det är och det går som det går tills det inte går nåt mer!

Vintern känns lång och jag känner mig trött så jag tänkte att jag ska skämma bort mig själv lite (Det är ju ingen risk att någon annan gör det).

Nu blir det alltså till att börja med en lååång varm dusch och så ska jag färga håret för nu börjar "de grå" kämpa att få plats på min hjässa och det kan jag inte tillåta!

Fila fötter och smörja in dem är nog heller inte så tokig idé kanske fixa naglarna också medan jag ändå är i gång.

De är korta och kräver akut manikyr men eftersom jag för tillfället befinner mig i arbetslöshetens klor så får jag se till att göra det själv. Jag börjar bli en riktig gör-det-själv-typ och det är ju på både ont och gott men som min lilla mormor alltid sa till mig.. Det finns inget ont som inte har något gott med sig..försöker att se det så!

Efter detta blir det förståss till att fylla på kaffedepåerna eftersomjag dessvärre är koffeinist men sen.. då ska jag unna mig ett gott glas rött vin...mums! Inte så mycket egenvård ligger väl i att inta alkohol men jag ursäktar mig med att sinnet måste få sitt ibland också för att man ska känna att man mår bra.

I morgon får det dock bytas ut mot en stor mugg med ört te på kvällskvisten i stället, det gör jag varje kväll,innehåller ju en massa oxidanter   ...o det är ju bra!

Det finns ju massor av sätt att få i sig det förståss både i pillerform och genom naturliga råvaror som tex blåbär som är ett litet mirakelbär på många sätt. Blåbär innehåller ju en massor av c vitaminer också!

Jag föddes med pennan i handen och det är nästan bokstavligt.. Jag var nog dagböckernas drottning på den tiden det begav sig men tiden går och sysselsättningarna byts ut mot andra saker som tex familjeliv med hundra ungar- i mitt fall fyra ungar. Nu har de små liven växt till sig och bara halva skaran är på hemmaplan så helt plötsligt har jag fått lite tid över till annat så vad passar då inte bättre än att återuppta daganteckningarna igen fast på ett lite ner modert plan så därför har jag härmed bestämt mig för att börja blogga istället :-)

Så vad kommer min lilla blogg att handla om då tro.. tja det blir nog allt från att dela med mig av mys tips till åsikter om musik eller politik eller kanske om något spirituellt. Ett av mina stora intressen är dock alternativ medicin och hälsa och livsstil så jag kanske delar med mig ett och annat må bra tips också och jag sitter på några hemliga recept och lite hokuspokus metoder eller vad man nu väljer att kalla det för saom kan bota några krämpor innan man springertill doktorn faktist men det gör jag inte idag för nu kallar livets alla förpliktelser igen så som aytt hämta barn från skolan till att fixa käk och allt annat som nu kan tänkas fylla min dag men jag återkommer om detta ämne och om annat inom kort. Tills dess... ta vara på dagen för den är din! kram